Inner Lead

När vi förstår nervsystemet förändras ofta sättet vi ser på oss själva i sorg.

Många människor tror att något är fel på dem när de:

* inte orkar svara människor
* blir avstängda
* känner sig irriterade
* tappar minnet och koncentrationen
* inte kan känna glädje
* pendlar mellan starka känslor och total tomhet
* känner skuld över att de inte “hanterar det bättre”

Men nervsystemet försöker inte skada oss.
Det försöker skydda oss.

När vi lever nära förlust, väntesorg eller vetskapen om att någon vi älskar snart ska dö, går kroppen ofta in i ett långvarigt överlevnadstillstånd.

Det kan visa sig som:

* hyperaktivering → oro, alarm, sömnsvårigheter, rastlöshet, kontrollbehov
* hypoaktivering → trötthet, avstängdhet, känslan av att vara långt borta
* pendling mellan båda

Och plötsligt blir det möjligt att förstå:
“Jag är inte svag. Mitt nervsystem försöker hjälpa mig att överleva något oerhört svårt.”

Den förståelsen i sig kan skapa lättnad.

För många människor minskar skammen när de förstår att:

* kroppen reagerar biologiskt på hot och förlust
* sorg inte bara är emotionell utan också fysiologisk
* tröttheten är verklig
* hjärndimman är verklig
* avstängdheten är en skyddsrespons
* behovet av vila inte är lathet

Kunskap om nervsystemet kan också hjälpa människor att sluta kämpa emot sina reaktioner.

Istället för:
“Varför klarar jag inte detta bättre?”
kan det bli:
“Det här är en enorm belastning för en människa att bära.”

Och då blir det lättare att möta sig själv med mer medkänsla.

I somatiskt arbete försöker vi inte få människor att “komma över” sorg.

Vi hjälper kroppen att få små ögonblick av:

* trygghet
* orientering
* kontakt
* andning
* stöd
* återhämtning

så att nervsystemet inte behöver bära allt ensam hela tiden.

För när någon vi älskar håller på att lämna livet förändras ofta hela vår inre värld.

Då behöver vi ibland bli påminda om att:
det är mänskligt att kroppen skakar under tyngden av kärlek, rädsla och sorg.

Och att mjukhet med oss själva inte är svaghet —
utan en biologisk och mänsklig nödvändighet.

Bild skapad genom AI

Somatisk coaching handlar inte om att “fixa” dig.
Det handlar om att återknyta kontakten med dig själv — steg för steg.

Precis som nervsystemet formas genom livet, sker förändring genom små, trygga och upprepade erfarenheter över tid.

Ibland känns det lättare.
Ibland väcks gamla mönster till liv igen.

Det betyder inte att du är tillbaka på ruta ett — det betyder att kroppen lär om.
Det här är inte en rak väg.

Det är ett livslångt lärande i att lyssna, reglera, känna och leva mer i kontakt med dig själv.

Läkning och utveckling är inte linjära processer.
Somatisk coaching hjälper dig att bygga trygghet, medvetenhet och resiliens över tid.

Det här är inte en quick fix.
Det är ett livslångt lärande i nervsystemsreglering, självkontakt och hållbar förändring.

När kroppen får uppleva trygghet tillräckligt många gånger kan hjärnan börja skapa nya kopplingar, nya vanor och nya sätt att vara i världen.
Små steg.
Mjuka skiften.
Djupgående förändring.

Du behöver inte vara trasig för att vilja hitta hem till dig själv

Bilden är skapad genom AI

Har du någon gång känt att kroppen försöker säga något långt innan huvudet hinner förstå det?

Eller funderat på varför så många människor fungerar utåt — men samtidigt lever med ständig stress, trötthet och en känsla av att aldrig riktigt återhämta sig?

När Sveriges första partiledardebatt om psykisk ohälsa arrangerades väcktes en fråga hos mig som jag tror att vi behöver prata mycket mer om:

👉🏼Hur mycket ska det få kosta i mänskligt lidande, sjukskrivningar och förlorad livskvalitet innan vi börjar ta kroppens signaler och biologiska självregleringsförmåga på lika stort allvar som våra tankar och beteenden?

🧬 Forskningen visar allt tydligare att psykisk hälsa inte bara handlar om tankar.
Den handlar också om nervsystemet, kroppen och vår biologiska förmåga till reglering och återhämtning.

Allt fler människor lever idag i långvarig stresspåslag, frånkoppling från kroppen, sömnsvårigheter, oro, utmattning och ständig överanpassning.

Ändå är det fortfarande relativt ovanligt att samtalet om psykisk hälsa inkluderar:
– nervsystemets roll
– biologisk reglering
– kroppslig självmedvetenhet
– förebyggande återhämtningsstrategier

➰ Det handlar inte om att ersätta vård eller terapi.

🟢 Det handlar om att komplettera med ett bredare perspektiv på människan.
Vad skulle hända om fler människor får förstå sina stressreaktioner innan kroppen säger stopp?

🟢 Vad skulle hända om självreglering och återhämtning blev en naturlig del av skola, arbetsliv och ledarskap?

👉🏼 I många delar av världen integreras idag traumainformerade och nervsystemsbaserade perspektiv inom utbildning, rehabilitering och prevention.

Kanske är det dags att även vi i Sverige börjar ta den kunskapen på större allvar.

För frågan är inte längre om psykisk ohälsa kostar samhället enorma resurser.

👉🏼 Frågan är hur mycket det ska få kosta innan vi vågar bredda synen på vad verklig återhämtning faktiskt behöver.

Vi ser det överallt idag.

Stressrelaterad ohälsa.
Överbelastade arbetsplatser.
Ökad psykisk ohälsa bland unga.
Människor som tappat känslan av trygghet, mening och kontakt — både med sig själva och varandra.

Och ibland undrar jag…

Tänk om mycket av det vi ser också handlar om nervsystem som levt i stress, otrygghet och överlevnad alldeles för länge?

🌿 Jag tror att många av våra mönster formas tidigt i livet genom våra relationer, miljöer och det vi upplever i kroppen.

Hur vi lär oss att hantera känslor.
Stress.
Konflikter.
Behov.
Trygghet.
Närhet.

Och kanske börjar mycket av empati där:
i relationen till oss själva.

För när vi lär oss att möta våra egna känslor och behov med större medvetenhet och medkänsla påverkar det också hur vi möter andra människor.

💛 Det hoppfulla är att vi inte är fast i våra mönster.

Hjärnan och nervsystemet är formbara genom hela livet. 💛

Kanske är det därför kroppskännedom, känsloreglering och inre trygghet känns viktigare än någonsin att prata om — både för barn, unga och vuxna.

👉🏼 Det här är något jag kommer fördjupa mycket mer i i min kommande bok. 🌿

🪥Tänk om kroppskännedom, känsloreglering och inre trygghet blev lika självklart som att borsta tänderna morgon och kväll.

🌱 Hur tror du det skulle påverka våra relationer, arbetsplatser och samhället i stort? 💛

Bild: skapad med hjälp av AI

🗓 27 mars 1995 förändrades mitt liv i en frontalkrock.

Jag var 20 år och hade precis fått mitt drömjobb som förskollärare.
Kort därefter fick jag höra:
“Du kommer aldrig få en fast anställning i den här kommunen.”

Läkare bad mig att inte ens påbörja en enda arbetsdag.

🚗 Det som syntes utåt var axel- och nackskador.
Det som ingen såg var ett nervsystem som fastnade i överlevnad.

Många år senare förstod jag att jag levt med PTSD och hypervigilans större delen av mitt liv.

Jag levde i ständig beredskap utan att förstå varför:
• kroppen var spänd
• tankarna gick på högvarv
• jag överanalyserade människor och situationer
• jag överanpassade mig
• jag fungerade utåt men var helt slt inuti

Och ibland stängde kroppen bara ned.
Som när jag stod framför 300 personer under ett sommarjobb som simlärare och knappt fick fram orden trots att jag älskade att arbeta med människor.

💔 Åren gick.

Jag omskolade mig till gymnasielärare.
Blev senare headhuntad.

Utbildade mig till kognitiv psykologisk coach.
Sedan kom nästa stora kollaps.

Mellan 2009–2014 var jag svårt sjuk efter hormonmedicineringar som gav kraftiga biverkningar.

Under en period klarade jag knappt mer än en aktivitet om dagen.
Jag sov 15–16 timmar per dygn.
Att svara på ett sms kunde kännas övermäktigt.
Det var inte bara fysisk och psykisk utmattning.
Det var existentiell ohälsa.

Att förlora känslan av mening.
Trygghet.
Livskvalitet.
Och kontakten med sig själv.

💃 Mitt andningshål blev latindans-communityn i Malmö.
Där fick jag små ögonblick av något mitt nervsystem längtat efter länge:
trygghet, närvaro, skratt, gemenskap och mänsklig kontakt.
Idag förstår jag hur läkande de stunderna var.

Utåt såg livet ofta fungerande ut.
Men inuti levde jag fortfarande med ett nervsystem i kamp, stress och överlevnad.

🌿 Under hela mitt vuxna liv har jag sökt efter svar.
Inte för att “fixa mig själv” — utan för att förstå vad som hänt i mig.

Pusselbit för pusselbit började jag förstå sambandet mellan trauma, nervsystem, kropp och psykisk hälsa.

Jag började lyssna på kroppens signaler istället för att ignorera dem.
Och sakta började något förändras.

Jag började förstå:
• vad min kropp försökte säga
• vilka behov jag faktiskt hade
• hur trygghet känns i kroppen
• hur självledarskap börjar i relationen till oss själva
Det förändrade inte bara mitt mående.
Det förändrade hela mitt sätt att vara och leva.

🤝 Idag hjälper jag människor som lever i stress, överlevnad och överanpassning att förstå sitt nervsystem, bygga inre hållbarhet och hitta tillbaka till trygghet, livskraft och kontakt med sig själva.

Många lever idag med hypervigilans utan att ens veta om det.
De tror att de är problemet.

När det ofta handlar om nervsystem som varit i beredskap alldeles för länge.

Och det viktigaste jag lärt mig genom min resa är detta:
Det går att lära om.

Det går att skapa mer trygghet i kroppen.
Och det går att hitta tillbaka till livet. 🌿

Jag har valt att flytta Harmonistund vid vattnet.

Inte för att det saknas intresse.
Utan för att upplevelsen ska få landa på rätt sätt.

✨

Det här är inte ett event där du “dyker upp”.

Det är en stund där kroppen behöver få landa på riktigt.
Och det kräver rätt förutsättningar.

✨

Det jag ser just nu är något annat:

Många känner igen sig.
Men steget att ta sig iväg – mitt i allt annat – blir för stort.

✨

Och det säger något viktigt.

Inte om viljan.
Utan om hur mycket som redan pågår i systemet.

✨

Så istället för att pressa fram ett tillfälle
skapar jag nu en annan ingång.

✨

En som möter dig där du är.

✨

Jag öppnar därför upp för en digital Harmonistart.

En kort guidad stund där du får börja uppleva skillnaden i kroppen
utan att behöva ta dig någonstans.

✨

Det är inte samma sak som att vara vid vattnet.
Men för många är det ett första steg som faktiskt blir av.

✨

Vill du få info när den öppnar
skriv START 🤍

Uppdatering 🤍

Jag har valt att flytta dagens Harmonistund.

Det var inte ett helt lätt beslut –
men det kändes viktigt att göra det med integritet.

För mig handlar det här inte om att genomföra ett tillfälle
utan om att skapa rätt upplevelse.

⸻

Jag kommer tillbaka med nytt datum,
och också öppna upp för en digital version.

Skriv START om du vill få info först 🌿

🌱🌱🌱

Jag får många meddelanden från personer som känner igen sig i det här.
Och det som ofta återkommer är:

‘Jag visste inte hur mycket jag höll ihop…

Det finns platser kvar till Harmonistund vid vattnet på tisdag
vid kl. 11.30 - 12.30 🤍Kallisbryggan (brygga 1) på Ribersborgsstranden i Malmö

Våren ses ofta som en lättare tid.

Ljuset kommer tillbaka.
Energin ska komma tillbaka.
Lusten att göra mer, hinna mer, leva mer.

Men för många ser det annorlunda ut.

Tempot ökar.
Kalendern fylls snabbare.
Kortare veckor – men samma krav.

Och mitt i allt det där…

finns en kropp som inte riktigt hänger med.

Det märks inte alltid utåt.

Du gör det som förväntas.
Levererar.
Tar ansvar.

Men inuti kan det kännas som:

– att alltid ligga steget före
– att ha svårt att släppa taget, även när du får chansen
– att kroppen inte riktigt går ner i varv

Och ofta ser det inte ut som “stress”.

Det ser ut som kontroll.

Som att:
– läsa av andra snabbt
– ta ansvar för stämningar
– anpassa sig utan att ens tänka på det
– fortsätta, trots att kroppen signalerar stopp

Det är inte ett tecken på att något är fel.

Det är ett system som har lärt sig att hålla dig säker genom att vara redo.

Men ett system som är vant att vara påslaget
har svårt att också vara i vila, glädje och återhämtning.

Inte för att du gör fel.

Utan för att kroppen inte har fått uppleva något annat.

Och det är där förändringen börjar.

Inte i att göra mer rätt.
Utan i att kroppen får nya signaler.

Små, konkreta upplevelser av att det faktiskt går att landa.

Mitt i allt som pågår just nu
kan det räcka med något så enkelt som:

– en längre utandning
– att känna hur underlaget bär dig
– en minut där du inte behöver hålla ihop

Små skiften.

Men de gör skillnad över tid.

Det är också därför jag håller ✨Harmonistund vid vattnet✨

En guidad stund med microövningar och mjuk rörelse där du får uppleva just det här – i kroppen, inte bara i tanken.

📅 21 april
🕰 11.30–12.30
📍 Ribersborg, Malmö

Vill du vara med
skriv VATTEN så skickar jag info 🤍