Fredrik Scheike

human.

Mornings like these,
evenings like these.

"röttra'n."

sammanflätade mot evigheten
rötter från myllan till skyn
trädets grenar till månen ny

där någonstans hörs dagen gry
det rosa skriket färgar oliven
där någonstans börjar tiden

alltings framtid vi tar för given
men vi lever med ovissheten
existerar på grund av den bräckligheten

dimman lättar

färgen falnar

hjulen snurrar

10,000 alnar

naturlig perfektion

gyllene introspektion......

Summer came, and summer went. This was one of the last excursions we did, where I ended up hanging over the edge of 30 something meters cliff hearing the mighty roar of the Cantabrian sea pummel the shoreline.

The measure of life is the small moments made to last in the ocean of oblivion.