Springtouring

SPRINGTOURING 2026, ČESKÉ BUDĚJOVICE → BEILRODE

En dag där landskapet målade tavlor snabbare än kameran hann med.

Slingrande vägar genom Tjeckiens hjärta av ett kuperat landskap. Det blev en sådan där morgon där allt bara stämde. Vägarna norrut från České Budějovice var som gjorda för motorcyklar med långa svep, mjuka kurvor och små byar som dök upp som pärlor längs en tråd.

Den tjeckiska landsbygden levererade sin allra bästa sida: ljusgröna fält, mörka skogspartier och små kullar som rullade fram som vågor.

Dagens mål var Benkyrkan i Kutná Hora och med en riktning mot Sedlec Ossuary, Benkyrkan, växte förväntan. Det är något speciellt med att köra mot ett mål som både är historiskt, märkligt och vackert på sitt eget sätt.
Och vädret, ja naturligtvis var återigen bättre än någon vågat hoppas på.

11‑kaffet kom väldigt lämpligt när solen hade brutit igenom de mörka molnen. Var ska vi nu fika? Känslan fanns där likväl en längtande kaffesug när bara det bästa duger. Mitt i allt hittade vi ett litet fik med 5.0 i kundbetyg. Klart man stannar.
Semester är semester varför snåla när man kan njuta? Kaffet var lika bra som betyget lovade, och energinivån steg i takt med temperaturen.

Strax utanför Prag blev det en snabb lunch på ett shoppingcenter med… låt oss säga varierat tema. Men det fyllde tanken både den mänskliga energin och även den mekaniska som fick den sista påfyllningen av den billigare bensinen.

En fotograf drömmer och letar ofta efter ”the moment”. På motorcykel är det svårare att fånga de här bilderna men idag kom det ändå.

Solen bröt igenom och lyste upp ett gult rapsfält, inramat av en allé av mörkgröna lövträd. Bakom dem fanns en ljusgrön åker.
Och ovanför allt en mörkblå regnhimmel som gav hela scenen dramatik av färger.
Det var som att köra rakt in i en målning.
En sådan kontrastfest av färger att det nästan gjorde ont att inte kunna fånga den.

Strax innan Beilrode kom dagens överraskning men inte direkt oväntat, Umleitung.
Men Springtouring löser allt. Med lite kreativitet, en gång/cykelväg och ett par skratt tog vi oss vidare.

Hotellet mötte oss med en stora fräscha rum och restaurang en läckert värmande och sprakande kamin, värme och lugn.
Middagen, hur blev den tänker du?
Där satt den med högsta betyg. En schnitzel med stora färska vita sparris, hollandaisesås och kokt potatis. Det här blev så rätt, så gott och så mycket gemenskap.

Det är i de där stunderna, när hojarna tystnat och historierna börjar flöda, som man känner vad Springtouring egentligen.

Till dig som körde, tack.
Till dig som följde resan, tack.

Springtouring 2026 kan skrivas in i historien som en av de bästa.

Vi ses 2027 – med ett nytt tema, nya vägar och nya minnen att skapa.

En dag runt Murau när småvägar, sol och alpglans skapar mc‑magi

Kylan låg kvar som ett tunt täcke över Murau när vi vaknade. +-0 grader, klar luft och en sol som ännu inte riktigt bestämt sig för att börja jobba. Morgonpromenaden fick vänta en halvtimme ibland är det klokt att låta naturen komma ikapp. Och inte minst gubbarna som ska gå 2000steg innan frukost.

När värmen började leta sig ner i dalen rullade vi ut. Dagens plan: småvägar mot Villach, långt från stress, trafik och allt som inte hör mc‑livet till.

Efter gårdagens och morgonens äventyr på 1750 möh, där snö låg både på träden och i vägkanten, tog vi ett klokt beslut:
Nochalmstrasse på 2000 möh får vänta.
Vi misstänkte att det skulle vara mer vinter än vår där uppe.

Så vi planerade om. Och det är ofta då det händer: Wow‑vägarna. Yes yes yes!! De där som slingrar sig fram som om de ritats av någon som älskar motorcyklar lika mycket som vi gör.

Gmünd mötte oss med charm, färg och konst i varje hörn. En perfekt plats på uteserveringen i solen för dagens 11‑kaffe, och en cappuccino som smakade lika bra som staden såg ut.

Några knapptryck på GPS:en och vi styrde mot Feldkirchen. Där blev det en mc‑lunch på Mc-Donald’s ibland är det precis vad kroppen vill ha. Snabbt, enkelt och hyfsat gott. Ändå roligt att i asfalten var det målat Mc drive 🙂

Med magen nöjd och humöret på topp tog vi sikte på Murau igen. Och vägarna… ja, de levererade. Solsken, torr asfalt i kurvorna, doft av grönt gräs och de vita alptopparna i bakgrunden en sådan kombination som gör att man kör lite extra långsamt bara för att få njuta längre.

Innan vi rullade in på hotellet svängde vi förbi Peter och hans byggprojekt med anrik historia. Ett ställe med potential, utsikt och den där känslan av ”det här kommer bli bra”.

Tillbaka på hotellet samlades vi, lutade oss tillbaka och lät en avslutningsöl få avrunda dagen. Solen värmde, skratten satt löst och energin var sådär härligt trött efter en dag på två hjul.

Kvällen avslutades på Murau Brewery, med vita dukar, god mat och herrar i krage. En värdig final på en dag som hade allt.
Tack för en smått fantastisk mc‑dag

Springtouring levererar igen.
Och Murau med närliggande regioner visade sig från sin allra bästa sida.

SPRINGTOURING 2026, Zipplingen → Murau

Vi startade med tuppen kl 07:00, tog vår traditionella morgonpromenad och fyllde på med en stabil frukost innan dagens etapp drog igång.

Solen följde oss ut från start, men vi visste alla att regnet lurade någonstans längs vägen. Mycket riktigt när klockan närmade sig 11‑kaffet, närmade sig även regnet med mörka moln. Regnställ på eller av. Jag tror det blev en klassisk 80-20 och de som valde på, vann!!

Sedan blev det autobahn i ösregn, och även det har sin charm när man bara tuggar mil efter mil och låter trafikrytmen göra jobbet likväl musikrytmen som spelades i hjälmen.

När vi anlände till den charmiga staden Bad Tölz hade reseledaren en plan för en lunch men även om några inte var direkt hungriga så blev stoppet på den italienska restaurangen uppskattat. Vem säger nej till äkta pasta eller nybakad pizza?

När vi passerade gränsen till Österrike började alptopparna resa sig, och som på beställning sprack himlen upp. De sista fem milen bjöd på sol, frisk luft och ren alpmagi hela vägen in till Murau.

En dag med växlande väder, roliga vägar och inspirerande vänner precis som Springtouring ska vara.

Springtouring – Rostock till Göttingen

En dag som började med kyla i luften och slutade med sol i ansiktet.

Klockan slog 06:12 när vi rullade ut från Rostock i morse och temperaturen var måttliga +3. Fingrarna stela, visiret immigt och alla lite lagom morgontrötta. Men redan vid frukosten i Parchim vände känslan med en große cappuccino som mer liknade en soppskål värmde både händer och humör.

Färden fortsatte genom ett landskap som sakta tinade upp. I Goslar tog vi ett stopp på det imponerande tennsoldatsmuseet innan lunchen, ett oväntat charmigt avbrott fyllt av historia och hantverk. Vilket tålamod med alla dessa detaljer.

Vägarna mellan stoppen var precis så som vi motorcyklister vill ha dem: krokiga, snabba, böljande och utmanande. En sådan dag där varje k***a känns som en belöning.

När vi rullade in i Göttingen hade temperaturen klättrat till +20 och kvällen avslutades med en grym barbecue på Timberjacks. Mätta, nöjda och med den där sköna tröttheten som bara en riktigt bra hojdag kan ge.

Nu laddar vi för nästa etapp mot Schwarzwalds skogar. Äventyret fortsätter.

SPRINGTOURING 2026
NU ÄR DET BARA EN DAG KVAR

Resfebern är total och reslusten på topp. Som vi har väntat på detta ögonblick.

Några av våra tappra Springtouring‑hjältar är redan på väg söderut från Åland mot Helsingborg. Vilka legender, hatten av för er som tjuvstartar äventyret.

Nu kör vi. 2026 blir året då allt lyfter.
Springtouring – let the ride begin! 🏔️🏍️💨