Riddarhuset

MUMIEN PÅ RIDDARHUSET

Sommaren 1889 rapporterades i dagstidningar att en egyptisk mumie hade anlänt till Riddarhuset. Ännu låg den förvarad i sin lår, men var tänkt att öppnas under högtidliga former vid den internationella orientalistkongress som väntade till hösten. Kongressen, som var den åttonde i ordningen, hade beviljats att få ha Riddarhuset till säte.

(En vass penna frågade retoriskt var en mumie annars skulle vara om inte i Riddarhuset?)

Äntligen var det dags för invigningsceremonin. Två stora sfinxer omgav Riddarhusets trappa och palatsets fasad hade smyckats med en baldakin och fanor och palmer.

Mumien var placerad längst fram i Riddarhussalen. Det färgrika locket låg bredvid och den av linnetyg insvepta kroppen kunde beskådas av de hundratals deltagare som var utsända av regeringar och universitet världen över.

Kungen anlände och alla reste sig.

Därefter följde flera högtidliga tal, inte minst av den tyske egyptologen och paschan Heinrich Karl Brugsch som berättade om den aktuella mumien. Det var en omkring arton år gammal yngling från Panopolis, nuvarande Akhmim, som levde under det andra eller tredje århundradet före Kristus. Hieroglyfinskriptionen på locket innehöll en bön från den avlidnes anförvanter och Brugsch lyfte fram egyptiernas vördnad för sina gudar, sin konung och sin släkt, både de levande och de döda.

Efter invigningsceremonin ställdes mumien ut i Lantmarskalkssalen på Riddarhusets första våning.

Några dagar senare, den 6 september, var det dags att ”packa upp” mumien, det skyddande höljet skulle avlägsnas från kroppen i närvaro av kungen och kongressens generalsekreterare Carlo Landberg, som var den som bekostat inköpet av mumien.

Vad som skedde på Riddarhuset den dagen är den enda i skrift belagda mumieuppackningen i Sverige. Mumien skickades sedan till Kristiania (Oslo) där den vidare utforskades och där kongressen sedan avslutades.

Bilden visar Riddarhuset vid dagen för kongressens invigning och konstnären Paul Dominique Philippoteaux's skildring av en mumieuppackning på Egyptiska museet i Kairo.

UPPDATERING: MUMIENS HEMLIGHET
I en kommentar till detta Facebookinlägg publicerades en artikel om mumiens vidare öde. I Oslo finns den att beskåda på Historisk museum.

Året efter Orientalistkongressen öppnades mumien igen i närvaro av kungen och efter en vetenskaplig undersökning konstaterades att det är en kvinna. Hon har på senare tid givits namnet Nofret.

Välkommen till två föredrag och mingel på Riddarhuset!

Tisdagen den 10 februari, kl. 18.00–19.00. Portarna och serveringen öppnar kl. 16.30.

Fri entré, men förboka gärna via länken för att säkra din plats: https://nortic.se/ticket/event/77729. Därefter sker insläpp i mån av plats.

Föredrag av Kristina Ekero Eriksson, fil. kand. i historia, författare:

FRÅN HOVLIV TILL HÖBÄRGNING – ADELNS SKIFTANDE SOCIALA MÖTEN 1780–1810

Hur upplevde Märta Helena Reenstierna (Årstafrun) sin tillvaro med fullsupna drängar och liderliga pigor? Vad hade Axel von Fersen att säga om möten med George Washington och andra amerikaner? Och vilka rendezvouser tisslade och tasslade Sophie von Fersen och hertiginnan Charlotta om?

Föredrag av Kekke Stadin, professor i historia:

ADELNS LIVSSTIL OCH DEN FRAMVÄXANDE MEDELKLASSEN

Adelns livsstil hade traditionellt skilt sig från den övriga befolkningens. Under 1800-talet skapade sig den framväxande medelklassen också en egen social identitet till stor del genom det sociala umgänget? Vad hände i mötet mellan adeln och framförallt medelklassens översta skikt, bourgeoisien?

Ciceron är Bo Eriksson, docent i historia.

TIDER
Portarna och serveringen öppnar kl. 16.30.
Föredrag kl. 18.00–19.00.
Servering och mingel innan och efter föredragen.

MAT & DRYCK
Riddarhusets festvåning erbjuder ett härligt utbud av dryck och smörrebröd i samband med detta evenemang.

FÖREDRAG PÅ RIDDARHUSET

Tisdagen den 27 januari, kl. 18.00–19.00. Portarna och serveringen öppnar kl. 16.30.

MELLAN SVÄRD OCH PENNA: Den svenska adelns uppdrag och självbild 1280–1900.

Föredrag av Bo Eriksson, docent i historia.

Den svenska adelns två huvuduppgifter har varit att tjäna kung och krona arte et marte – genom ”fredliga och krigiska dåd”. Men vad har detta inneburit i praktiken, i vardagens liv, i krig, förvaltning och bildning? Historikern Bo Eriksson berättar om hur adeln formades som samhällsbärande stånd, hur privilegier, ideal och självbilder växte fram – och hur denna värld så småningom omvandlades, ifrågasattes och till sist gick förlorad.

Fri entré, men förboka gärna för att säkra din plats. Här finns mer information och länk till föranmälan:
https://www.riddarhuset.se/event/mellan-svard-och-penna-den-svenska-adelns-uppdrag-och-sjalvbild-1280-1900/?fbclid=IwY2xjawPfGXxleHRuA2FlbQIxMABicmlkETBPbDdtVHZXTUZOR01lWG9Ec3J0YwZhcHBfaWQQMjIyMDM5MTc4ODIwMDg5MgABHsbs9SfsxF0HpjgB3V0n6sasN_Z3yltw0Ujo-0OumOFvMFuSVdLfXZ8eftMe_aem_DzCisxPGQTIyI3uyxp9DeQ

Riddarhusets festvåning erbjuder ett härligt utbud av dryck och smörrebröd före och efter föredraget.

Varmt välkommen!

Den vackra sigillstampen i stål förvaras på Riddarhuset. Den lär vara utförd av köpmannen och sigillgravören Aaron Isaac.

Hans flytt till Sverige 1775 blev början på vad som i år är 250 år av judiskt liv i Sverige.

Samma år, 1775, hade Aaron Isaac lärt känna friherren och överståthållaren Carl Sparre som insett att det saknades stensnidare i landet. Sparre hjälpte till att ordna bosättningstillstånd för Isaac och hans familj utan motkrav på konvertering från judendomen till den lutherska läran, en milstolpe i svensk historia.

Vem ägde då denna sigillstamp? Jo, Adolf Fredrik Munck, som 1788 upphöjdes i grevlig värdighet.