Tectyl

Lönas den som lönas bör

För att mer handgripligt och materiellt visa vår tacksamhet för Roger Schwalbes kulturella insatser räcktes idag över en flaska Jack Daniels till den samme.

Detta skedde strax intill bondkyrkan, invid obelisken som restes för att hedra krigarkungen Gustav II Adolf. Lejonet från Norden. En synnerligen adekvat inramning.

Vän av ordning kanske ställer sig skeptisk till det omdömesgilla i att skänka starksprit till en äppelkindad yngling som Roger. Då skall det betänkas att Jack Daniels, för oss förhärdade rockstjärnor, mer betraktas som en sportdryck.
En dryck att fukta strupen med inför skönsång, hålla vägdammet borta med på långa turnéer, finna energi och inspiration i samt, understundom även användas som flyktsoda när bluesens dunkel tränger sig igenom muren av ljusa minnen.

Vidare må somliga ifrågasätta lämpligheten i att ge alkohol till en kyrkans man. Roger är ju gudbevars en lojal tjänsteman inom den svenska kyrkan.

Vad det beträffar må man dra sig till minnes att Jesus, guds son således, var en inte helt oäven vinmakare. Enligt den heliga skriften lär hans vin ha varit av mycket god kvalitet. Inte vilket rödtjut som helst. I och med att han gjorde sitt vin av enbart rent vatten var det dessutom helt utan tillsatser, ja till och med veganskt. Och hållbart.

Vi tycker oss därmed kunna rättfärdiga vårt alkoholstinna tecken på tacksamhet. Att Roger dessutom, allt som oftast, spottar i glaset gör oss trygga i förvissningen om att gåvan inte kommer att riskbrukas.

Slutligen är Jack Daniels ett logiskt bidrag till kontinuitet då Roger mottog en dylik flaska vid mottagandet av Stora Tectylpriset 2018. Detta som den första vinnaren av det anrika priset. Priset som utdelas för ”För Uppsalas musikkulturliv gagneliga gärningar under det gångna året”

https://tectylrock.se/stora%20tectylpriset

Tectylakademiens fullständige sekreterare

Sten Skiöld

Avskedsmiddag för en trumlegendar

Cirka två GT för sent dök basisten upp. Danne sladdade upp på Skiöldsbergsklippan med sin fyrtiofem år gamla Honda 750. En storstilad entré. Helt klädd i läder, som sig bör när man är rockstjärna. Vad beträffar övriga bandmedlemmars försprång på GT-fronten kan nämnas att Danne snabbt kom i kapp. Vilket länder honom till heder. Angående fördrinken kan nämnas att Tomas, som tillhör den mycket exklusiva gruppen glutenintoleranta rockstjärnor, serverades GGT i stället. Glutenfri gin och tonic således. Förutom denna intolerans betraktas Tomas som en tämligen tolerant person.

Efter det rikliga fördrinkandet var det dags för själva middagen, som kvällens värd själv lagat. På bifogade bild befann sig värden bakom kameran. Helt i linje med hans diskreta, anspråkslösa och lågprofilerade apparition i övrigt.

När vi satte oss till bords hade redan en trevlig stämning infunnit sig. Och stämningen blev bara bättre och bättre under kvällen. I det behagligt tilltagande ruset bubblade minnen och anekdoter upp från de nitton år Hasse Burvall hållit takten i Tectyl. Vi var rörande överens om det outgrundliga i tidens hastiga gång. I övrigt även ense om att det varit nitton riktigt bra år tillsammans, även om ingen av oss kunde intellektuellt omfatta hur de kunde passera så snabbt.

När atmosfären stod på topp skildes vi åt. Vemodet blandades med tacksamhet över alla ljusa minnen dessa nitton år med Hasse hade genererat. Dem tar vi med oss in i den som alltid ovissa framtiden.

Tack Hasse!